Uppstarten

Jag hade haft problem med den där käktanden så länge så jag till slut inte orkade mer. Tandläkaren hittade aldrig något fel fast jag tryckte på hela tiden om hur det ilade när jag tuggade på den. Det ilade ända in i tandroten så hela världen stannade av för en hundradels sekund. Tandläkaren provade att slipa ner tanden för att det skulle underlätta, men inget hjälpte. Jag va även svullen och spänd på insidan av samma tandrad & hade tappat känseln där för länge sedan. Efter många vändor så kom vi fram till att det va bäst att dra ut tanden. Det va i december 2012.
Tanden drogs ut men svullnaden kvarstod. Jag hade även ont i min käke på högra sidan. Hade svårt att gapa ordentligt, det krasade i mellanåt och på mornarna fick ja knappt upp munnen då jag bet så hårt på nätterna. Nu va det december 2013 och nu tyckte jag att  nästäppan som kommit smygande va allt annat än ok. Nässpray hade vid det här laget slutat hjälpa. Det satt även en liten utbucknad i gomen som plötslifr uppkommit. Jag kontaktade öron/näs/halsmottagningen för hjälp. Där fick jag först träffa en läkare som undersökte mig i munnen, Men han såg inget konstigt. Dom tog ändå bort en bit av utbuktnaden och skicakade den på analys. Sen blev jag vidare skickat till avdelningen som tog hand om nästäppan. Där fick jag genomgå många olika tester. Dom mätte mitt näsflöde, hur mycket luft som kunde passera genom näsborrarna. Vid det här laget, ytters lite. Jag fick allergitesta mig för att se att det inte berodde på det. Jag fick kameror upp i näsan med fibroskåp för att se varför jag va svullen. Under den här tiden hade jag även börjat blöda näsblod, något jag aldrig gjort förut i hela mitt liv. Så fort jag böjde mig framåt så kom det. I början bara några droppar, men sen blev det så illa att blodet forsade. Jag minns en gång då det va så illa att jag fick avbryta mitt arbete och köras in akut till öron/näs/hals i hopp om att få stopp på det. Nu hade min tinning börjat värka också det dunkade i den i mellanåt så jag blev tokig av smärta. Dom tog sänkan på mig utan att hitta något. Även min tårkanal på höger sida hade slutat producera tårar. Problemet med käken kvarstod & jag kontaktade käkkirurgen i Västerås för att kolla upp det. När jag kom in till läkaren så fick jag träffa den mest nonchalanta man jag stött på. Med en journal som vid det här laget va lång så frågade han mig bara: "vad är det för fel på dig då". Jag gav en snabb återkoppling om mina smärtor i käken och hur det störde mitt liv. "Jaha, du är täppt i näsan, Då får du prata med näsläkarna sa han bara med den mest nedlåtande attityd jag mött. Till saken tillhör den att jag avskyr gå till doktorn. Jag är absolut ingen hypokondriker som springer dit i tid & otid för att  jag hittar nåt fel. Men det här störde mig, näsblodet, käken & problemet att kunna andas ordentligt. Till slut så kom läkarna på näs fram till att min nässkiljevägg va sne. Dom frågade om jag fått en smäll på näsan någon gång. Något som aldrig hänt. Min näsmussla va svullen också på båda sidor. Den ena värre än den andra. En operation bokades in och jag trodde problemet skulle försvinna. Åtminstonne det med näsan näsblodet. Jag fick träffa narkosläkarna & många andra vändor till sjukhuset inför operationen. Tider som jag fick avstå från mitt  jobb. Att vara egen företagare är tufft i vilket fall, men det här drog ner på min inkomst rejält. Operationen gick bra. Jag var hemma & sjukskriven 2 veckor i början på maj 2014. Gick på morfin och hade stora tampenader i näsan första dygnet. Siliconskivor längs näsväggen för att hålla den på plats. Många gånger på sjukhuset har jag tuppat av, men värst va när siloconplattorna togs ut. Otrevligt och fruktansvärt obehagligt. Att bli opererad i ansiktet är utlämnande och otäckt.
Men som sagt så gick operationen bra och jag kunde andas bättre igen! Men bara några veckor senare så kom svullnaden tillbaka. Jag kontaktade läkarna igen och upplyste om det. Dom tittade in och såg att det berodde på att det va en "svullnad" kvar efter operationen. Även näsblodet spökade för mig och i rikliga mängder! Åter igen blev mitt jobb & min fritid påverkad. Jag kunde börja blöda på gymet, på hundpromenaden, i bilen, överallt! Och utan någon förvarning. Jag åkte in för att se vad dom kunde göra, dom ville försöka bränna men det satt för långt bak. Nu satt jag alltså där i läkarstolen, igen. Med en näsa som blödde allt oftare & mer. En tårkanal som va helt igentäppt, en näsa som inte fungera de alls på ena sidan & en tinning som det spände & tryckte i. Gång på gång sa jag att det började med där tanden satt, som vi drog ut & sen har det bara escalerat!
Jag gick till tandläkaren igen på näsdoktorns inrådan. Något slags samarbete skulle ingå i deras utredning. Men tandläkaren hittade inget nytt, bara samma som jag redan visste, att tanden som drogs ut hade sett mycket speciell ut, med dubbelrot. Tydligen ovanligt. Vid det här laget krävde jag gråtande i stolen efter en riktig röntgen. Jag sa rätt ut till min läkare på näsa: " Jag vill veta att det inte är cancer". Exakt dom orden sa jag. Och dom exakta orden hon svarade var: "det är jätteovanligt att ha cancer där, så det är det inte. Du behöver inte oroa dig". Men en röntgen fixade hon & ett besök hos käkkirurgen igen. Tack och lov en annan man. Han opererade ut en bit ur mitt käkben, där den gamla tanden suttit. Allt under bara bedövning & lite lugnande. Jag skakade okontrollerat i hela kroppen under oprationen. Jag förstod inte att den va så avanserad, (i mina ögon). Jag blev sydd på 2 ställen i munnen & benbiten skickades på analys. Vid det här laget hade en röntgen gjorts på mig. JAg fick svaret av käkkirurgen som sa att det såg avvisnde ut. Benet va uppluckrat & när han skulle gå in för att ta bort benbiten fanns där nästan ingen ben.